Att hålla motivationen uppe

Frågan handlar om hur man kan behålla motivationen för att slutföra en bok. En deltagare delar sitt tips om att när man fastnar i skrivandet kan det vara hjälpsamt att ställa frågor till sig själv och reflektera över karaktärer och händelser i manuset. Genom att utforska dessa frågor kan inspirationen och skrivandet komma i gång igen.

Ett annat förslag att gå ut i naturen, som skogen, för att rensa tankarna och möjligen få nya idéer. Att vara ensam och till och med prata med karaktärerna kan vara givande för att komma vidare i skrivprocessen. Att gå ut och möta olika situationer och människor kan också vara inspirerande och ge nya infallsvinklar till berättelsen.

Dramaturgi

Frågan rör hur man ska placera vändpunkter i en berättelse i förhållande till tidsramen för själva storyn. Om berättelsen utspelar sig under fyra veckor, behöver då den första vändpunkten komma efter en vecka? 

Svaret är att det inte är nödvändigt att följa tidslinjen exakt när det gäller placeringen av vändpunkterna. Det är viktigt att förstå att vändpunkterna inte bara är relaterade till tiden som har gått i berättelsen, utan de kan också bero på händelsernas intensitet och betydelse. Det är också väsentligt att notera att de dramaturgiska elementen, såsom stigande spänning och karaktärsutveckling, är viktigare än att följa en strikt tidsram. 

Vidare nämns det att många författare redan har en intuitiv känsla för den dramaturgiska kurvan, tack vare sin exponering för filmer och böcker. Det är viktigt att ha en varierad berättelse med motstånd och utmaningar för karaktärerna, men det behöver inte vara exakt var vändpunkterna inträffar. Det centrala är att de olika delarna av berättelsen finns representerade och att det inte blir för mycket av en rak linje eller onödiga transportsträckor.

Bihistorier

Frågan gäller hur man hanterar bihistorier i en berättelse och om det finns någon formel för hur de ska introduceras och avslutas.

Det viktigaste är att bihistorierna inte tar överhanden utan förblir relevanta för huvudberättelsen. Om bihistorierna knyts samman med huvudberättelsen och dess karaktärer på ett organiskt sätt är det naturligt att de integreras. Om man skriver en serie böcker är det också viktigt att karaktärernas bakgrund och bagage förblir konsekvent genom hela serien, även om vissa aspekter kanske inte löses förrän senare i serien. Det handlar om att skapa en balans där bihistorierna bidrar till att fördjupa huvudberättelsen utan att dominera den.

Frågan handlar om när och hur man bör introducera bihistorier i en berättelse för att hålla läsarens intresse och undvika att det blir förvirrande eller överväldigande. 

Det är även viktigt att börja berättelsen med en stark start som genast fångar läsarnas uppmärksamhet. Man ska inte överbelasta läsaren med för många karaktärer eller händelser från början, utan istället fokusera på att introducera huvudkaraktären och gradvis införa relevanta bihistorier allt eftersom handlingen utvecklas. Om karaktärerna är intressanta från starten kommer läsarna att vilja fortsätta följa med dem genom berättelsen, även om de inte nödvändigtvis gillar dem. Det är alltså viktigare att karaktärerna är intressanta än att de är sympatiska, för att undvika att läsaren tröttnar.

Är det då karaktärernas personlighet eller de händelser de hamnar i som fångar läsarens intresse i början av en bok?

Både karaktärernas personlighet och deras mål och konflikter är avgörande för att fånga läsarnas uppmärksamhet från början av berättelsen. Det är viktigt att introducera huvudkaraktärerna tidigt och visa vad de strävar efter och vilka hinder de ställs inför. Samtidigt kan även spännande och välgjorda karaktärer direkt locka läsarna.

Diskussionen fortsatte kring att ha testläsare för att få feedback om introduktionen av karaktärer och om det finns för många på en gång. Det är svårt att ge generella råd utan att ha läst det som har skrivits, men det viktigaste är att början på berättelsen engagerar läsarna och lockar dem att fortsätta läsa, vilket även är av betydelse om man överväger att skicka manuset till förlag.

Språk

Frågan fokuserar på balansen mellan att använda ord och verb som sticker ut samtidigt som de inte får ta läsaren ur berättelsen. Deltagaren undrar om det finns någon mall eller forum där man kan få vägledning om vilka ord och uttryck som är passande för olika genrer.

Man ska tänka på att använda ett språk och ordval som är tidsenligt och passar den genre man skriver i. Det är också avgörande att använda ett språk som författaren behärskar och att undvika att använda ord som ligger utanför ens eget ordförråd. Viktigt är att författaren själv förstår vad hen skriver och att anpassa ordvalet efter den tänkta läsargruppen. Att hitta sin egen berättarstil och uttryck är positivt, men det är viktigt att vara medveten om vilken genre man skriver i och vilka förväntningar läsarna har. Att ha testläsare kan vara till stor hjälp för att få feedback om ordval och språklig stil.

Noveller

Frågan handlar om att planera en novellsamling och om man bör ha ett tema för samlingen.

Det kan vara lämpligt att ha ett tema för att ge samlingen en enhetlig känsla. Att blanda noveller som inte hänger ihop kan vara mindre attraktivt för en förläggare.

Deltagaren frågar också om antalet noveller och längden på dem. Svaret är att antalet noveller spelar ingen roll för att definiera en antologi, men vanligtvis kan det vara mellan två till tre noveller för en e-bok och fritt val om man ger ut i pappersformat. När det gäller längden bör en novell ligga mellan 2 000 och 7 500 ord, men den kan vara längre.

En novell måste fånga läsaren snabbt och att vara kort och koncis i novellens berättande. Novelltävlingar är alltid populära och det finns information om dem i till exempel gruppen Författare på Facebook eller Skrivarlyan (Eva Ullerud), som har koll på olika tävlingar.

Lektör

Frågan handlar om hur mycket oddsen att bli utgiven förbättras genom att anlita en lektör för att granska ett manus.

Svaret är att en lektörsgranskning kan öka chanserna att bli utgiven, men det är ingen garanti. Det beror på vad förlaget söker och hur författaren tar till sig lektörens feedback. Trots positiva recensioner om lektörsinsatser är det viktigt att författaren aktivt arbetar med förslagen för att förbättra manuset.

Frågeställaren undrar sedan om det finns stor variation mellan olika lektörer och om det kan finnas oenighet om förbättringsförslagen. Svaret är att skillnader kan finnas beroende på lektörens bakgrund och uppdragsgivare. Om man anlitar en lektör direkt, utanför ett förlags ramar, kan man oftast få mer flexibilitet och individuell feedback. Det betonas även att författaren själv har en viktig roll i att arbeta med lektörens förslag.

Frågeställaren undrar även om priset för lektörsläsning vanligtvis baseras på antalet ord. Svaret är att ja, priset för lektörsläsning brukar baseras på antalet ord, och detta gäller för de flesta lektörer. Det är vanligt att ha en fast avgift per ord.

Barnböcker

Frågan handlar om hur man hittar en illustratör för en barnbok och om det finns en standard för längden på barnböcker.

Svaret ger olika tips för att hitta en illustratör, inklusive att använda Facebookgrupper som ”Barnboksförfattare och barnboksillustratörer”, samt att leta efter böcker på Bokus och Adlibris och kontakta illustratörerna direkt. Att besöka biblioteket och titta på illustrationer i barnböcker kan också hjälpa till att hitta en stil som man gillar. 

När det gäller längden på barnböcker, påpekar en annan deltagare att det finns en viss standard för bilderböcker, vanligtvis tolv uppslag av trycktekniska skäl. När det kommer till åldersindelning av barnböcker är det något stelt inom bokbranschen, med åldersgrupper som 0–3 år, 3–6 år, 6–9 år och 9–12 år. Det är dock viktigt att notera att dessa åldersgränser är flexibla och att barns läspreferenser kan variera kraftigt. Förlag sätter åldersrekommendationer för att underlätta för marknadsföringen och för att föräldrar och lärare ska kunna göra val, men det betyder inte att barn nödvändigtvis följer dessa gränser strikt.